Jobbade igen och det började inte så bra. Under gårdagen hade det snöat och blåst så det var drivor överallt, jag är inte den som säger nej till att skotta när det behövs så det var inte så farligt.
! MEN !
När petter och jag startat mullern så åkte vi för att fixa med barnliften, i god tid. .. trodde vi ..
Lägg märke till att det är en BARNlift…
Snett över liftspåret, precis vid första avstiget var en snövall, ungefär lika hög som en fyraåring. vad tänker pistmaskinisterna med!? Han och jag började att ta ner _alla_ teleskop som lagts upp på vajern, också fel gjort. Sen skyndade han iväg och hämtade skyfflar medan jag byggde staket.
Nu hade de börjat samlas folk vid vändkorset och vi kunde inte öppna, vi skottade bort vallen fort som tusan och blev varma och trötta. jag skyndade ner och petter åkte upp och vi kollade nödstoppen innan jag sa åt folk att nu, så gick det minsann bra att åka upp.
”ni kanske skulle börja gå upp tidigare på morgonen” fick jag höra, eftersom liften öppnades fem minuter för sent…
Jag stod i mullern. Med stig och han är trevlig. Alvar tog hand om BARNliften, såklart… åkte med petter upp på toppen för äventyr. han var arg och tyckte att jag var seg, det gick ut på att han ville ha skjuts. Så lämnade jag honom bakom mig och åkte för att öppna toppstugan, men, hittade inte nyckeln. det gjorde inte så mycket, för petter radioade på mig, arg, och sa åt mig att ta med en skyffel och åka tillbaka till honom. jag sa: yessir.
han var arg på att pistmaskinisterna inte pistar ordentligt och vi fick skotta bort en stor driva under stolbanan som skidorna annars åkt in i. :p
sen var han arg lite till, på att henke inte uppmärksammat det tidigare och att folk är åsnor på vår arbetsplats. han var inte lika arg när jag gick. :) jag hittade nyckeln till toppstugan; den låg i snön brevid där den ska hänga… låste upp, tände lampor och kollade runt, och åkte ner igen. klockan var nästan elva så jag åkte till barnliften och bytte av alvar. det var skönt att stå i barnliften, jämfört med ankarliften som är stressig. ..
jag hjälpte många barn och de var glada och vissa sa: ”jag kan själv”.
när alvar kom tillbaka så var det inte så mycket barn i barnliften, jag åkte till hanna för att se om hon ville ha lunch men ICKE! så jag åkte vidare.. till hamraliften och frågade tobbe om han ville äta och det vill han så jag satt i hamraliften tills alvar kom och bytte av mig vid ett.
just då kände inte jag för lunch så jag stod en stund i mullern med tobbe och han slog mig i ansiktet… först strypgrepp och nu detta. .. han sa att jag var stryktålig, och jag vet inte vad jag ska säga, men jag tyckte att det var mycket trevligt att stå där och prata. . . men sen tyckte jag att det var dags att gå och när jag kom in i personalrummet så kände jag mig glad och så.
jocke kom in! jocke fick erbjudande om att åka upp på toppen och byta av petter, jag gjorde tummen upp och han var bytte gladligen av min man.
så vi fick nästan äta tillsammans..! ^^
jag pratade med tobbe och hanna en kortis innan jag åkte bort till hamraliften igen, vid två, för att låta alvar ”gå på kontoret”.
Hamraliften, hjälpte några stycken, inga stopp, skottade lite och löste lite korsord..! det var lugnt och skönt… sen stängde jag, flyttade fyra byglar och åkte därifrån. jag backade in skotern i garaget och fick en bulle av chefen.
åkte med petter till buskvallen.
där mötte vi mats och anneli, petter och jag fick loss skotern ur drivan där den stod, han har nämligen bytt matta på den. så åkte jag med anneli i citroënen hem!
tjugo minuter senare kom petter hem på skotern!
vi pratade lite med anneli och sen åkte vi till veras för att använda deras fax. det gick inte så bra, så efter maten gjorde vi ett nytt försök. det gick bättre, men på vägen ut så knackade det nånstans… vände mig om, tittade uppåt, såg rebecca. dom bor ju på veras, jag gick till dörren och hon öppnade och gav mig en pappersask med pengar i. om det inte var nog så skulle petter minsann höra av sig. jag sa tack tack och åkte hem med pojken.
jag var panisk.
skrattade och grät och sen försökte jag sova, men vilken sjuk natt det var.