Hej, det här är min blag.

På måndagen träffade jag lite folk, när jag kom hem så pratade jag med Petter, och berättade att jag ville göra slut, han sa inte mycket och jag åkte upp till Blåbärsvägen. Dagen efter ville han att jag skulle komma dit och prata så jag fick skjuts av Johanna ner till Brunnsgatan.

Där var Petter, och jag. Vi pratade och kramades och även om vi båda var ledsna och… Förkrossade så kändes det till slut ganska bra och vi kommer fortsätta som vänner. Jag försökte hjälpa till med packande och städande. Det gick inte så bra, för från början så var han mest ledsen och sen var det jag som var mest ledsen så jag kunde inte göra mycket, vi tröstade varandra och det var fint. I efterhand kommer jag på mig själv med att önska att den natten varade för evigt, för det var så fint och sorgligt.

Han fick skjuts av sin moster till Funäs på morgonen och lämnade mig kvar… Johanna kom för att hämta mig och väntade i bilen medans jag packade ihop lite saker, och grät…

Blåbärsvägen, jag trivs inte här, är redan trött på allt skrik och tjafs, saknar Petter massor. Vi har pratat på telefon och det var nog inte så bra att han åkte iväg så snart. Men kanske ändå? Jag vet inte alls, han vill ju vara med mig och jag vill vara med honom, ta hand om honom, men jag vet inte om det är bra egentligen, även om det känns bra just då. Men vem ska vi annars vända oss till. Jag vill inte prata med nån.

Jag vill inte bli tröstad och omhändertagen, det är okej att jag mår dåligt, varför ska jag ha folk att prata med när Petter inte har det? Jag är ju hans bästa vän…

Funäs or not Funäs? För hans skull, eller min skull?

Jag vet inte hur jag ska lyckas med att ta hand om allt det praktiska, jag vill inte ringa och säga upp lägenheten, jag vill inte flytta alla mina saker, jag vill inte bo på Blåbärsvägen … Jag hatar det här, det känns så rätt men ändå så fel. Om.. Jag bara… fick…

Det är mitt fel.

Dumma lilla jag… Men det är inte rätt att stanna hos Petter för hans skull, ett förhållande ska vara två människor som älskar varandra. Jag tycker så mycket om Petter, jag vill se honom lycklig. Vi två kan inte göra varandra lyckliga, håll ut, det kommer bli bättre, det tror jag.

Will you come home and stop this pain tonight?

november 15th, 2007 at 04:11
2 Responses to “min … vän..”
  1. 1
    Tängy Says:

    Snuuuutt!! *krama* Jag finns här för dig om du behöver något!!!

  2. 2
    Helena Says:

    äsch… dont mind me.