Ingen ordentlig snö än…

Marina tog hand om mig en dag, hon lagade blodpudding åt mig! Petter var i Funäs men kom tillbaka en stund, han bodde på Blåbärsvägen med mig och vi pratade i mängder. Bra eller Anus?

Vad vet jag?

Vi lyckades göra lite saker i lägenheten i alla fall.. Nu är det bara massa saker kvar som är mina, lite städning sen är det klart. Men var ska jag göra av mina grejer? Jag bor ju redan i ett förråd. Sofias saker all over the place. Får lust att slita av mig håret när jag tänker på det.

Et tu?

Så fikade jag med Marina, god varm choklad, funderar över saker som är både bra och dåliga. Sen åker Petter tillbaka till Funäsdalen, och även om jag tänkte följa med som stöd så bestämmer jag dagen innan att det inte känns bra att göra så.

Men hade det varit bäst?

Det får jag aldrig veta…

Han är där, jag är här och jag tror att det funkar.Vi ringer, spelar WoW och pratar om hur vi ska göra och hur vi mår. Jag har gått neri vikt och har ständigt ont nånstans… Just nu ryggen och magen. Jag är väldigt hungrig men inte det minsta sugen, på något, alls.

Sover dåligt (såklart).

Men det gör inget för jag vill ändå vara uppe om nätterna. Det är drömmarna som gnager. Mamma frågade om jag ville följa med till A6, 65 döda, men jag sa ja! Daniel och hans Lennart följe med med. Jag ångrade en stund för huvudet mår inte bra av trängsel och puckon.

Dansa i rusning!? wtf?

Köpte början till en julklapp, blir det succe eller tårta? Sen handlade mamma och pappa uppmanade mig att ta saker som jag vill äta… Är dom oroliga? Vem bryr sig… Pappa sa att han förstod att jag inte vill ha medlidande. Sant, men ändå osant.

Kanske skulle det vara bäst att sluta skriva dagbok?

Nu är jag ledsen igen, men det går över. Jag är mer orolig för andra. Det är lustigt hur jag vill att folk ska veta vad jag vill, att jag vill att dom ska läsa mina tankar och göra rätt. Det händer aldrig och jag blir besviken och arg. Jag ser inte fram emot Jul i år.

En julklapp till?

Nej, det får duga… Man måste ta avstånd. Ibland minns jag saker som inte har hänt, i försöken att glömma bort dom icke-hända så glömmer jag även bort annat, I’m the one messing with my brain. Har en knöl på nacken som spänner och värker upp i huvudet och ner i axeln.

Pausgympa!

Armhävningar och sit ups. Vad vet jag, promenader vore trevligt med men jag är för disträ. Tur att jag kan sysselsätta mig… Kan jag det? ”hon skrek, ej grät, när de tog henne” eller ”hon skrek ej, grät, när de tog henne” ?

Jag skriker nog.

Jag hatar mitt hår. Ett tag fick jag upp hoppet men det bara försvinner, förresten så bryr jag mig inte, bryr mig inte alls om hur jag ser ut.

What’s the mening?

Det kanske vore bäst att försöka sova istället för att vänta, jag har en hemlis för jag vet inte hur det ska gå. Borde fixa papper. Fan. Varför, jag orkar inte.

Åh vad jag fryser.