And here I goooo!

Skam och känslan av att vara dömd. Den där skammen, den är min värsta fiende. Det känns som att jag har glada nyheter, att det är nåt bra och ändå känner jag mig dömd, som att ingen blir glad utan bara oroliga… Tycker att det är… fel.

Hur kan nåt så underbart vara fel? Och jag önskar, önskar, önskar att det inte bara är jag som ser hur fantastisk Petter är. Allt känns plötsligt rätt, bra och jag blir så lugn när jag pratar med honom om sånt som upprör mig. Jag har inga tvivel om Petter, han är mitt liv, jag värderar honom högre än mig själv. Jag är hopplös, men han kan gå hur långt som helt. Återigen, skam. Att jag inte gör mer för honom.

Well well…

Solen. Solen har varit här länge nu. Det är helt underbart. Solar i princip varje dag. Inte idag faktiskt, men sov länge och mådde illa idag.

I helgen var jag hundvakt. Mycket promenader. Massa sol och stackars Bamse verkade trött. Tlöööött..! Var lite på blåbärsvägen och han och eivor verkade ha kul ihop iaf!

Fick konstiga utslag dock, men dom verkar försvunnit nu. Var på möte och lyssnade på sjukgymnast och dylikt. Hmm, blir många fler möten senare i höst/vinter. Får se hur det blir. 1a november ska vi besöka aulan på Ryhov!

Becka, Marina och jag åt jordgubbar i skuggan. Vart tog min glada hemlighet vägen? Vad hände med mina goda nyheter……………?